English Rococo Era Painter, 1723-1792 English painter, collector and writer. The foremost portrait painter in England in the 18th century, he transformed early Georgian portraiture by greatly enlarging its range. His poses, frequently based on the Old Masters or antique sculpture, were intended to invoke classical values and to enhance the dignity of his sitters. His rich colour, strong lighting and free handling of paint greatly influenced the generation of Thomas Lawrence and Henry Raeburn. His history and fancy pictures explored dramatic and emotional themes that became increasingly popular with both artists and collectors in the Romantic period. As first president of the Royal Academy in London, he did more than anyone to raise the status of art and artists in Britain. His Discourses on Art, delivered to the students and members of the Academy between 1769 and 1790,  Related Paintings of REYNOLDS, Sir Joshua :. | Georgiana,Countess spencer,and Her daughter Georgiana,Later duchess of Devonshire | Admiral Sir Edward Hughes | Portrait of Edward Boscawen | Francis Rawdon-Hastings | Lady Cockburn and her Three Eldest Sons dy |
Related Artists:
JOOS van Wassenhove
Dutch painter (active c.1460-80). South Netherlandish painter, active also in Italy. First documented in 1460, when he matriculated in the Antwerp painters' guild, he subsequently moved to Ghent, entering the painters' guild on 6 October 1464. In 1467 he painted 40 escutcheons with the papal arms for the cathedral of St Bavo, Ghent, his only documented commission in the Netherlands. He sponsored the entry of Hugo van der Goes to the Ghent guild on 5 May 1467 and of Sanders Bening on 19 January 1469, the last date on which Joos is recorded at Ghent. He is stated, in a document of 1475, to have departed for Rome some time previously, with an advance of money from Hugo van der Goes. It is not known if Joos reached Rome, but it is generally accepted that he worked at Urbino, where early sources mention a Netherlandish painter, Giusto da Guanto (Justus of Ghent), who was responsible for the altarpiece of the Communion of the Apostles (Urbino, Pal. Ducale) of 1473-4.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Alfred vickers
1786-1868